År ut och år in har man sett inslag på olika tv-kanaler där tonåringar vill ha barn eller fått barn. Många är mogna för sin ålder men lika många är omogna och det ser man i deras sätt att prata och resonera i detta med barnuppfostran. Jag blir rent sagt ut förbannad, hur oansvarigt det är av dessa ungdomar men framförallt deras föräldrar. Oavsett om dessa ungdomar skulle ha jobb och egen lägenhet och vara vuxna för sin ålder så är det inte tid för dem att skaffa barn med tanke på var de är i livet och var det borde vara. De kan visst vara mogen och veta vad ansvar. Många säger att det finns ingen ålder för att visa ett nyfött barn kärlek och omtanke. Men kan de visa barnet villkorslös kärlek i alla situationer. Vad händer med barnen när alla vänner ska gå ut och roa sig, gå på bio, träna och ha sovmorgon? Ska då föräldrarna ställa upp så de kan vara ungdom igen? Enligt mig så försvinner rätten till detta den dag då de tar beslutet att skaffa barn i tonåren och. Om de känner sugen och vill att deras föräldrar ska ställa upp så de kan roa sig sig eller ha egen tid så är de nog inte redo för att skaffa barn ändå.
Har en tonåring mellan exempelvis 13 och 18 ett jobb med fast inkomst, egen bostad och körkort?
I normala fall så har de inte det, enligt lagen är anledningarna många. Oftast är det föräldrarna som får gå in och ta största ansvaret. Men det är där som jag blir fundersam, var finns dessa föräldrars ansvar som låter deras barn skaffa barn i så tidig ålder? Varför inte uppmuntra dem att leva livet , roa sig, satsa på skolan, jobba ett tag innan de skaffar familj och vara med vänner. Om ungdomar är så envisa att och inte ger sig då får man visa vem som bestämmer och sätt sig ner och prata om för och nackdelar.
Men vad gör man om barnet i smyg skaffar barn, det händer det också, ska man som förälder se till att de tar abort? eller om det gått så lång att det är försent, ska man adoptera bort det?
