Nytt år och nya mål?

Inte skrivit på ett tag men har man inget viktigt att skriva så..


Nu har det blivit 2014 och jag ska försöka hålla mitt nyårslöfte detta året. Ska göra mitt bästa.
Jag ska nämligen försöka igen att gå ner några kilo i vikt till den 14 Mars. För då ska jag och min man nämligen åka till Khao Lak/Thailand i två veckor. Det är vår efterlängtade bröllopsresa.

Tyvärr så fick jag hoppa av VV av ekonomiska själ och då rasade allt igen. Men jag ska försöka fixa det själv med att äta rätt och nyttigt, gå ut och gå varje dag Vill så gärna bli av med min svullna mage, när jag går upp i vikt så sätter det sig där och jag lider av det. Men jag får skylla mig själv ju.

Sen har jag tagit en del beslut om saker som småningom ska träda i kraft. Är allmänt trött på vissa saker som finns i mitt liv än. Känns så onödigt  att hålla kvar det när det inte är som innan. Jag bryr mig inte om reaktioner för det är mitt beslut och det finns en anledning till mitt beslut.

Livet och du

Tron på sig själv
hoppet om en lycklig vardag
Känslan att den finns där framför oss

Nervösa stunder om dess existens
hoppet som sakta kan glida bort

Hopp behövs
tron på att lyckas
En ny dag som känns positiv
som skänker glädje
inte bara tårar

Modet att gå vidare
veta att vi kan
att det går

Livets vardag
motgångar
tårar
skratt
lycka

Vi kan
om vi vill

Styrkan att fixa
det vi vill
Tron på sig själv finns
om vi vill

Rökare

Jag har egentligen aldrig gillat att människor röker och snusar. det är inte nyttigt och dessutom farligt. Men jag brukar resonera att det är inte mitt problem om de sätter sitt liv i fara. Men när det påverkar mig så reagerar jag.

Jag har frågat en del människor varför de väljer att ta det blosset, anledningarna är många. det kan vara från att det lugnar dem till att det är coolt. Lukten som rökare får är otroligt äcklig och motbjudande, det fullkomligt stinker om dem och när de de kommer in i ett rum eller buss så reagerar man direkt på lukten. 

Det är rökförbud på fler och fler ställen nu och det tycker jag är hur bra som helst. Speciellt där det finns livsmedel och dryck inblandat men även människor.

Jag har senast året börjat reagera på röklukten, får huvudvärk och ibland så är värken olidlig. Och de som inte kan ta hänsyn till att människor inte fixar röklukten är enligt mig egoister och tänker bara på sina behov. det finns så många ställen de kan röka på där så de behöver inte klaga. 

Dessutom så åldras rökare fortare och ser inte lika fräscha ut  tillslut, vilket jag tycker är en bra anledning, en annan anledning är att det kan resultera i cancer om de har otur, risken är större än om de inte skulle röka alls.

Sen får det inte glömmas att de som inte röker får också i sig rök om de är i närheten av de som röker. Så....keep your distance smookers!!!!


Jag har aldrig förstått varför en människa vill utsätta sig för rök, är inte hälsan viktigare än kicken?






http://www.expressen.se/halsa/tvillingbilder-avslojar-rokare-aldras-fortare/


http://www.umo.se/Alkohol-tobak-droger/Rokning/Vad-hander-i-kroppen-nar-man-roker1/

Förälder i tonåren

Det som jag kommer skriva nedan kommer säkert göra många arga och rent av förbannade men det är min åsikt och det står jag för. Vi har alla rätt att tycka vad vi vill så länge det inte kränker och det anser jag inte att det som är skrivet nedan gör. Jag talar inte om hur det ska vara utan hur det borde vara och det är två helt skilda saker.  Det slutliga ansvaret ligger hos de som är inblandade och det kan ingen ändra på men råd är aldrig fel att ge.

År ut och år in har man sett inslag på olika tv-kanaler där tonåringar vill ha barn eller fått barn. Många är mogna för sin ålder men lika många är omogna och det ser man i deras sätt att prata och resonera i detta med barnuppfostran. Jag blir rent sagt ut förbannad, hur oansvarigt det är av dessa ungdomar men framförallt deras föräldrar. Oavsett om dessa ungdomar skulle ha jobb och egen lägenhet och vara vuxna för sin ålder så är det inte tid för dem att skaffa barn med tanke på var de är i livet och var det borde vara. De kan visst vara mogen och veta vad ansvar. Många säger att det finns ingen ålder för att visa ett nyfött barn kärlek och omtanke. Men kan de visa barnet villkorslös kärlek i alla situationer. Vad händer med barnen när  alla vänner ska gå ut och roa sig, gå på bio, träna och ha sovmorgon? Ska då föräldrarna ställa upp så de kan vara ungdom igen? Enligt mig så försvinner rätten till detta den  dag då de tar beslutet att skaffa barn i tonåren och. Om de känner sugen och vill att deras föräldrar ska ställa upp så de kan roa sig sig eller ha egen tid så är de nog inte redo för att skaffa barn ändå.

Har en tonåring mellan exempelvis 13 och 18 ett jobb med fast inkomst, egen bostad och körkort?

I normala fall så har de inte det, enligt lagen är anledningarna många. Oftast är det föräldrarna som får gå in och ta största ansvaret. Men det är där som jag blir fundersam, var finns dessa föräldrars ansvar som låter deras barn skaffa barn i så tidig ålder? Varför inte uppmuntra dem att leva livet , roa sig, satsa på skolan, jobba ett tag innan de skaffar familj och vara med vänner. Om ungdomar är så envisa att och inte ger sig då får man visa vem som bestämmer och sätt sig ner och prata om för och nackdelar.

Men vad gör man om barnet i smyg skaffar barn, det händer det också, ska man som förälder se till att de tar abort? eller om det gått så lång att det är försent, ska man adoptera bort det?

Föräldraansvar

Jag anser att en del inte borde få ha barn, kanske skulle det införas en sorts test och kolla om man är kvalificerad och lämplig som förälder. 

Ibland kan jag bli så galen på en del föräldrar som inte verkar ha koll på sina barn när de är ute. Jag har sett så många gånger när jag exempelvis är i en affär att plötsligt så kommer barn springande omkring och är högljudda men ingen förälder så långt ögat kan nå. Om nu de inte vill att deras barn ska sitta i barnvagnen utan de ska kunna får röra sig så kan de väl åtminstone hålla koll på dem.

Om nu det brukar sägas "Barn gör inte vad man säger, utan barn gör vad man gör" så kanske det säger något om föräldrarna till de barnen.

Jag unnar verkligen människor att skaffa barn om de är mogna till det och har råd.

Men hur blir det när barnen växer upp till tonåringar och  börjar utvecklas och vill vara ute. Ska vi låta de få bestämma tidigt själv  eller ska man sätta gränser om vad som lämpar sig.

" Men han/hon får ju göra så, varför får inte jag göra det så, vad du/ni är dumma"

Ska man ge efter så de kan ha lika roligt som sin kompisar eller ska man stå fast vid sina principer?. Bara för de andra får vara ute längre så behöver det inte betyda att deras föräldrar är bättre och att det är rätt beslut som de fattat.

Bara för våra barn har blivit myndiga så betyder det inte att vårt ansvar inte finns mer. En del väljer att låta sina barn flytta hemifrån och barnen kanske pluggar än och måste ta jobb också så de kan klara sig. Men  nu är det så att enligt lag så är vi försörjnings skyldiga till vårt barn tills de slutar gymnasiet eller senast 21 år (om de går så länge).

Så länge barn bor hemma även om de är 18 år och äldre så får de följa de regler som finns i hemmet. Och vi ska absolut inte passa upp dem med att plocka undan efter dem. De får allt hjälpa till med matlagning, bekosta sina egna saker, hjälpa till med annat och har de någon form av lön eller ersättning så kan de betala hem inom vissa gränser. Det är inget hotell, fast hotell kostar det att bo på. Det är inget fel att de får lära sig ansvar och att ta hand om sig själv på annat sätt än att komma och gå när det passar dem.

Men allt handlar i grunden om hur vi som förälder tar vårt ansvar och inte velar med våra barn och låter de bestämma.

Politiker

Är politiker ett annat folkslag eller är de en av oss?

Är det så att allt som politiker säger och "lovar" är bara struntprat?

De bara pratar och pratar om vad som är bra för Sverige, klagar på de andra partierna.

Vad är egentligen meningen med att det bråkar som de gör när de i grunden egentligen har samma mål. Handlar inte allt om att vi ska ha det så bra som möjligt i vårt avlånga land?

För mig så är politikerna ett släkte för sig själv, de sitter där på sina piedestaler och tar beslut som  inte gynnar alla utan bara en del. När en politiker slutar sitt jobb så får han antingen en annan tjänst eller så får han jättehöga "fallskärmsavtal" så han kan leva gott resten av sitt liv. Är egentligen inte politiker ett jobb som alla andra och slutar man där självmant så borde man få 45 dagar karens som vi andra får  och så borde de få gå och stämpla och leva på 80-65 % av sin inkomst som jag har för mig att a-kassan är. De hade ju redan då klarat sig hur bra som helst. Den dag då jag får se en politiker sitta och vänta på sin tur på arbetsförmedlingen eller ha en bokad tid hos "socialen" då kommer jag börja tro på rättvisa igen.

Sen ska man ju inte tala om lönerna de besitter, visst de bestämmer Sveriges öde och tar svåra beslut men har inte exempelvis Brandmän, läkare och poliser också en viktig del i våra liv,också och de kommer inte ens i närheten av vad en politiker tjänar.

Politiker pratar ofta om att Sverige ska vara jämlikt, men är det det egentligen?, nu menar jag inte mellan kön, folkslag osv utan mellan oss vanliga knegare och våra kära politiker?

För mig känns det som dubbelmoral och hyckleri, de fattar beslut om jämlikhet mellan oss människor i Sverige medan de sitter med sina jättehöga löner, fallskärmsavtal osv. För att det ska kännas trovärdigt  så borde de få finnas på samma nivå som oss. 

Men drömma kan man ju få göra för politiker kommer alltid tro att de är snäppet bättre än oss och fortsätta med sitt hyckleri så länge vi väljer in dem.

Idealkroppen

Vi matas dagligen med hur vi ska se ut, vad som är hälsosamt och bra. Idealen skiftar titt som tätt. Överallt blir vi påminda om hur en perfekt kropp ska se ut och allt utöver det är inte okej. Detta enligt media, som tidningar, internet, tv-program, radio osv. Median påverkat oss mer än vad andra tror, om vi får höra hur vi ska se ut, ät inte detta för det är inte bra för kroppen och dess organ så är det inte så konstigt att vi tillslut blir påverkade.

Alla dess modeller som är så perfekt i sin hy, sina kroppar, är vackra och vackert hår. Är det så idylliskt att vara modell och tjäna pengar på sitt utseende? Får de äta det som de vill, om de är sjuka får de bli hemma och vila då?

Livet skulle vara magiskt om vi alla kunde se ut så men nu är det inte så verkligheten ser och kommer nog aldrig göra det heller

Frågan är bara vad som är bäst hälsomässigt, beror det på individen själv eller i största allmänhet? Om någon mår bra som mager är det upp till dem då eller ska det påpekas för dem om deras hälsa. Eller om man är tjock och mår bra ska det vara upp till dem då eller är det heller inte bra i längden, Men vem har egentligen rätt att säga vad som är en perfekt kropp. En kropp som är perfekt för en person kanske inte är det för någon annan. Ska vi lyssna på andras råd eller ska vi vara som vi vill.?

,